Sauropodomorpherna eller långhalsarna som vi kallar dem för enkelhetens skull, de var en grupp dinosaurier som utvecklat extremt långa halsar, de kunde hitta föda i de höga träden. De hade väldigt litet huvud och en stor kompakt kropp med fyra kraftiga ben och en lång svans för balansen skull. Dessa dinosaurier hade hjärta som var ungefär 2 meter i diameter och vägde mer än 150 kg. Man tror att de hade en åtsittande hud för att tvinga tillbaka blodet till hjärtat, som stödstrumpor gör idag.
Dessa växtätare dinosaurier fanns i många olika arter både i Jura och Krita-perioden. De var snabbväxande, tro det eller ej, långhalsarnas nyfödda ungar vägde endast runt 10 kg. Flera forskare tror att enbart äggen från långhalsarna har stått för stora delar av rovdjuren föda. Bara det gör långhalsarna till väldigt viktig del av framgången som dinosaurierna hade o många år. Och de hade små tänder, som liknade löv eller skedar, endast för att kunna dra av löv för att svälja direkt. Det var den långa halsen och väldiga magen som skötte malandet av det de åt. Dock behövdes lite hjälp på vägen så därför svalde de stenar, likt dagens krokodiler, detta hjälper matsmältningen.
Deras stora kroppar kunde väga runt 75 ton och vara 25 meter lång, som Brachiosaurusen. Detta var i sig självt ett bra försvar mot rovdjur
en och tur var det då de inte har andra försvarstaktiker.
Trots den enorma vikten så var deras skelett också ihåligt, som flygödlorna som vi skrev om i tidigare artikel. Anledningen till det var troligtvis för att de skulle väga mycket mer om de inte var ihåligt, då de inte behövde röra sig mycket så behövdes inte ett starkare skelett heller.
Dessa jättar levde i de områden som hade mycket sand och torrt klimat, de kunde leva gott på de energifattiga träd och buskar som fanns där.
Forskare tror att dessa dinosaurier var så gigantiska just för att de behövde hela den kroppshyddan för att kunna endast slita av och svälja löv, de endast svalde löv för att snabbt få i sig så mycket föda som möjligt eftersom den var energifattig så stora mängder behövdes. Antagligen behövdes dem vid dessa torra marker för att livets cirkel ska gå runt och långhalsarna gjorde då så att det fanns växtätare dinosaurier även i det hårda ökenliknande landskapet som de levde i.
Några arter är till exempel Saturnalia som är en mindre art och en av de första inom denna gruppen, i Jura-perioden fans exempelvis Cetiosaurus, denna art var en av få långhalsarna som hade ett tungt och robust skelett. Ytterligare en annan art var Saltasaurus som var en yngre art då dessa levde under Krita-perioden som vi läser om senare.