För cirka 65 miljoner år sedan nådde kritaperioden sitt slut i den världsomfattande katastrof som slutligen avslutade dinosauriernas närmare 160 miljoner års välde. Det var i början oklart för forskare och paleontologer vilken form denna apokalyptiska katastrof kunde ha haft, om det berodde på en ödeläggande pandemi, mutationer eller förändrade syrehalter på jorden, men vid slutet av 1900-talet började en stark teori att dominera forskarvärlden. Teorin förklarade otvetydigt hur jordens dåvarande regerande arter kunde förgöras så fullständigt.
Denna numera välkända och etablerade teori talar om ett väldigt meteoritnedslag i dagens Mexiko, närmare bestämt i Yucatánhalvön vid Mexikanska golfen, som skapade världsomfattande meteorologiska och geologiska störningar i form av massiva jordbävningar, väldiga bränder och en många år lång vinter då ask- och dammoln från nedslaget fyllde atmosfären. Detta innebar en katastrofartad kedjereaktion för ekosystem såväl till lands som till havs, då bristen på solljus fick växter att förtvina vilket fick växtätarpopulationen att svälta och dö, vilket i sin tur fick köttätarna att svälta, samtidigt som största delen av jordens yta blev obeboelig. Enligt beräkningar dog närmare 90 % av alla större djurarter ut under denna tid, och förutom de stora dinosauriearterna försvann även flygödlorna och de stora havslevande varelserna.
Modern forskning har även på senare tid visat att det kan ha rört sig om ett flertal nedslag under en kort tidsperiod runt om på jorden, och att det mexikanska nedslaget inte ens var det störta. I Indiska Oceanen har man funnit spår efter en ännu större krater som tros härstamma från samma tid http. Det är även möjligt att nedslagen givit upphov till enorma vulkanutbrott då jordskorpan bröts sönder, vilket i så fall bidrog till dinosauriernas massdöd. Även om andra teorier framhålls på olika håll i forskarvärlden, som till exempel att en supervulkan låg bakom katastrofen, är meteoritteorin den mest vedertagna och accepterade.
Trots att alla de stora landlevande dinosaurierna och merparten av alla jordens dålevande arter dog ut i detta senaste massutöende i livets historia på jorden, fanns det ändå de arter som överlevde i vattnet och på olika undanskymda ställen på jorden. Förutom de tidiga däggdjuren fanns det även en del dinosauriearter som överlevde. Perioden efter Krita kallas i forskarvärlden för Kenozoikum och betecknar livsperioden efter Mesozoikum, ”Dinousuriernas Era”, och under denna tid utvecklades de överlevande dinosauriearterna till de fåglar vi har idag.
Teorin att fåglarna är dinosauriernas arvtagare lanserades redan på 1800-talet, men blev inte vedertagen förrän under 2000-talet, då biologer och paleontologer funnit bevis för fåglarnas koppling till sina uråldriga förfäder bland reptilerna. Numera är det accepterat att fåglarna bär arvet till de en gång väldiga ”Skräcködlor” som härskade på jorden.
Om du nu blivit intresserad av att lära dig mer om dinosaurier och andra utdöda djurarter så är högskoleprovet 2018 en utmärkt inledning på en karriär inom paleontologi, biologi eller andra naturvetenskapliga områden.